Tjejerna tar täten i löparboom

Ikväll kickar 16 000 kvinnor igång löparsäsongen i Vårruset. Till helgen är det dags för Göteborgsvarvet – där andelen kvinnor slår rekord.

En löparvåg drar genom Sverige, och det är tjejerna som springer i bräschen.

”En mil utan jäkt och stress – bara för tjejer”. När Tjejmilen hade premiär 1984 ansågs loppet banbrytande. Tidtagning och tävlingsmoment tonades ned och till skillnad från andra löpartävlingar fick kvinnorna en framskjuten plats. Samma år blev marathon för första gången en OS-gren för kvinnor.

Mycket har hänt sedan dess. En undersökning från Riksidrottsförbundet visar att antalet kvinnor som löptränar mer än en gång varje vecka har ökat med nästan det dubbla det senaste decenniet, och flera lopparrangörer stoltserar med att andelen kvinnor slår rekord. I Blodomloppet, som arrangeras runtom i Sverige i vår och höst, är sjuttio procent av de startande kvinnor. I Göteborgsvarvet, som går av stapeln i helgen, är antalet kvinnor för första gången fler än 20 000, en tredjedel av de startande.

– Det är fantastiskt! För tjugo år sedan låg andelen kvinnor på 13-14 procent. På den här tiden har antalet startande dessutom fördubblats, så det är betydligt fler kvinnor som startar totalt, berättar Mattias Grahn, marknadsansvarig för det som kommit att kallas för världens största halvmara.

Redan ikväll samlas löpsugna kvinnor i Slottsskogen för att springa Vårruset. En av dem är studenten Emelie Andersson som ställer upp i ett lag från IHM Business School.

– Det är första gången jag springer ett lopp och det ska bli kul. Vi är många från skolan som ska springa och jag gör det främst för gemenskapen.

Emelie Andersson gör praktik på Svenska Mässan och har haft turen att hamna i ett arbetslag med tjejer som är ute och löptränar tillsammans två gånger i veckan på lunchen. Anna Bergqvist var den som startade gruppen i samband med att hon skulle springa sitt första Göteborgsvarv för ett par år sedan.

– Jag och min kollega Lotta Johansson, som också skulle springa, kom på att vi borde träna upp oss. Så vi gav oss ut i november och har hållit på sedan dess. Samma runda på sju kilometer varje gång – ibland byter vi håll bara. Det är så enkelt med löpträning, man behöver inte passa några tider.

Anna Bergqvist har sprungit Tjejmilen och Vårruset flera gånger. I år är hon anmäld till Blodomloppet i juni och IFORM-loppet som går i september.

– Det är bra att ha ett lopp före semestern och ett efter så håller man igång hela sommaren. Man blir mer motiverad till att ge sig ut och springa om man är anmäld till ett lopp, även om jag inte tränar för loppen i sig utan för att jag mår bra av det. Är man några stycken är det dessutom lättare att pusha varandra. Jag har inte samma karaktär när jag springer själv.

 

Enligt Karin S. Lindelöf, etnolog och genusforskare vid Stockholms universitet, beror ökningen av andelen kvinnor i ordinarie, mixade motions- och tävlingslopp på ett öppnare samhälls- och jämställdhetsklimat idag om man jämför med hur läget var för bara ett par decennier sedan.

– Man har större möjlighet att själv bestämma över sitt liv. Länge fick kvinnor inte ens lov att ställa upp i de stora loppen, och när det väl bildades rena tjejlopp på 1980-talet låg betoningen på fest och gemenskap. Det var under samma våg som ”Kvinnor kan”.

– Samtidigt finns det en motsättning inbyggd i tjejloppen. Loppen kan å ena sidan vara frigörande och öka jämställdheten. Å andra sidan är tjejloppen ofta betydligt kortare än de mixade. Som en motreaktion kan man se det Tjejmarathon, som går i Stockholmsområdet i juni, där distansen är på 5 mil istället för 4,2 som de ordinarie marathonloppen.

Karin S. Lindelöf ingår i ett forskningsprojekt tillsammans med Nordiska Museet och Riksidrottsmuseet. Det går ut på att studera tjejlopp som kulturellt fenomen. I studien har hon bland annat gjort ett skrivupprop där många hundra tjejloppsdeltagare svarat.

– Nu på 2010-talet, parallellt med att andelen kvinnor i de ordinarie loppen ökar, har tjejloppen fått ett jätteuppsving. Det är fortfarande betoning på fest och glädje men av de kvinnor vi varit i kontakt med svarar många att de ställer upp i tjejloppen trots, snarare än tack vare alla kringjippon med shoppingtält och flirtiga, manliga konferencierer. Det är ett alternativ inte minst under perioder i livet då det kanske inte finns utrymme att träna inför långa lopp.

– Samtidigt är det många andra som ser till exempel Tjejmilen som en liten husmorssemester, något man gör för sig själv och sina kompisar. Man åker iväg en helg och har kul. Så det finns många sätt att förhålla sig till tjejloppen.

Anna Bergqvist föredrar de mixade loppen.

– Jag tycker det är roligare än rena tjejlopp– vi är många på jobbet, både män och kvinnor som springer, och det är roligt att kunna tävla tillsammans.

Publicerat i Göteborgs-Posten 2012-05-08

web-nyhet-loparboom

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *