Diagnos: tulpanfeber!

För tio år sedan drabbades konstnären Ulf Hansson av en stor passion: tulpaner. Idag vårdar han drygt 40 sorter, några med anor från 1600-talet. Några exemplar tar han med sig till den årliga tulpantävlingen i Yorkshire.

Det råder bråda dagar för Ulf Hansson, 45. Hemma på köksbordet i Halmstad har han ritat upp ett avancerat planteringsschema för nästa säsongs tulpanodling. Han har byggt ett träplank som ska skydda mot vind och preparerat jorden i odlingslotten – allt för att tulpanerna ska vakna till liv så tidigt som möjligt i vår.

– Vi ligger två veckor efter engelsmännen och  utan växthus försöker jag med olika åtgärder få blommorna att börja växa, förklarar han.

Ulf Hansson började intressera sig för tulpaner i början av 2000-talet och ansökte ett par år senare om medlemskap i det anrika tulpansällskapet The Wakefield and North of England Tulip Society i gruvarbetarnas Yorkshire. I maj de senaste tre åren har han packat sina ståtfullaste exemplar i en skokartong och rest över Nordsjön för att delta i sällskapets årliga tulpantävling.

Först och främst handlar det om den ovanliga virustulpanen, som ofta kan ses på gamla barockmålningar men som sällan finns till försäljning eftersom den inte industriproduceras.

– Jag är egentligen ingen trädgårdsmänniska. Jag jobbar med konst och kom i kontakt med tulpanerna när jag besökte europeiska konstmuseer. Jag gillade de rena färgerna och omvandlade det jag sett i tryck till verklighet, berättar han.

Från början hade Ulf Hansson ingen egen trädgård utan lånade vännernas bakgårdar.  Då fullkomligt exploderade blomningen i ett antal halländska trädgårdar om vårarna – tack vare Ulf.

– Det började med att jag köpte ett startkitt. Sedan har jag förökat och förädlat. Nu har jag omkring 800 lökar och 40 sorter.  Favoriten härstammar från börskraschen i Holland 1637 då det spekulerades i tulpaner.

I år har Ulf beställt ett gäng rariteter från Hortus Bulborum, en museiträdgård i Holland, samt köpt några ”helt vanliga”, lökar som han ska använda som snittblommor. Dessutom bedrivs det en hel del byteshandel med andra tulpanfantaster över hela Europa och USA.

– Jag har lätt för att snöa in på olika saker men tröttnar snabbt. Med tulpanerna har jag tillåtit mig själv att ”balla ur”. Det är roligt inte minst för alla fina kontakter och för motionen jag får av att gräva i jord.

Periodvis lider Ulf av vinterdepressioner. Med tulpanerna har han fått något att leva för under den mörka årstiden. När tulpanerna vissnat, gräver han varsamt upp lökarna ur jorden och sparar i papperspåsar över sommaren. Sedan kommer hösten. Med den anländer nya tulpankataloger och det blir dags att sticka ned lökarna igen. Därefter följer några månaders outhärdlig väntan i vintermörkret. Men så – när det värsta är över, tittar de första bladspetsarna upp och en ny säsong tar fart.
-Det är en sådan oerhörd kick att få se dem växa upp. Det enda jag får akta mig för är köpklådan nu på hösten. Jag bunkrar som en ekorre och märker inte att det egentligen är fullt!

 Publicerad i Aftonbladet 2010-10-30. Foto: Anders Andersson.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *