Bilindustrin blev Halmstadbon Christer Karlssons väg ut i världen

Bilindustrin blev Halmstadbon Christer Karlssons väg ut i världen


Runtom i världen har han blivit berömd för sina vetenskapliga artiklar, men i Sverige känner vi främst igen honom som ”bilprofessorn”. Halmstadbördige Christer Karlsson anlitas flitigt av media för att tycka till om fordonsindustrin, inte minst kristyngda Saab och tidigare även Volvo.

Två omedelbara tillrättaläggningar fordras. För det första är Christer Karlsson inte bilprofessor, det är ett epitet skapat av svensk press. Han är bilindustriprofessor. För det andra har han inte uttalat sig i media sedan februari. Åtminstone inte när det gäller Saabs vara eller inte vara. En annars tämligen högaktuell fråga, då ägaren Spyker Cars nekades rekonstruktion av Vänersborgs Tingsrätt för ett par veckor sedan och då två fack sedan dess har begärt företaget i konkurs.

– Den senaste tiden har jag valt att inte svara när media har ringt. Jag har länge sagt att Saab kommer att gå i konkurs, frågan är bara när. Det är ingen nyhet och mer har jag inte att säga just nu. När det gäller Spykers finansiella tricks för överlevnad är det inte heller något jag kommenterar. Jag håller på med industriell ekonomi.

Så var den saken klargjord. Christer Karlsson vallar HP-teamet runt på Handelshøjskolens campus i Frederiksberg, den självständiga kommunen mitt inne i Danmarks huvudstad. Hit, till en av världens främsta handelshögskolor med 18000 studenter, kom han 2004, först som dekanus för en ny företagsledarutbildning, CBS Executive. Numera har han dock återgått till sin tjänst som professor i Industrial Management och ämnet som ligger honom varmast om hjärtat är alltså fordonsindustrin, ”det är det enklaste och mest konkreta exemplet när man undervisar i industriell produktion”.
Att han har en hel del att säga om bilar, högt som lågt, går inte att komma ifrån i några lägen.

– Det där är inte en bil, det är en förstorad barnvagn, hasplar han ur sig vid åsynen av en giftgrön Nissan Micra som står fickparkerad på campusområdet.

Däremot hummar han gillande åt en Volvo – som han för övrigt kör själv (V70), och han har tidigare ägt flera SAAB-bilar, även om han inte tror på märket nuförtiden. Men mer om det sedan.

Som ung i Halmstad hade Christer Karlsson faktiskt planer på att bli rallyförare. I skolan var han ett snille på matte, men usel i ämnen som historia och svenska.

– Jag har en hjärnhalva som inte fungerar alls, och en som fungerar alldeles utmärkt. Det var till och med så att jag höll på att inte komma in på Högre Allmänna Läroverket, det som idag heter Örjansskolan, eftersom jag hade så svårt att hålla koll på årtal, kungar och krig. Med matematiken var det helt annorlunda, jag löste ekvationer i huvudet och behövde aldrig några papper framför mig.

Lyckan kom när Högre Tekniska Läroverket, idag Kattegattsgymnasiet, slog upp portarna vid Halmstads civila flygfält. Christer Karlsson hoppade på den treåriga tekniska gymnasieutbildningen, inriktning maskinteknik, och gick ut med toppbetyg – för att därefter söka sig vidare till Chalmers i Göteborg. Parallellt med studierna var han engagerad i studentkåren, vilket så småningom ledde till att han kom in i studentriksdagen. Hans engagemang och studiebegåvning lockade till sig rektorns uppmärksamhet, och snart hade han blivit involverad i skapandet av en ny utbildning i industriell ekonomi, samtidigt som han doktorerade i ämnet industriell organisation.

– Sedan fick jag en tjänst som forskarassistent och fick undervisa doktorander samtidigt som jag genomförde mina egna, tillämpade forskningsprojekt ute på olika företag.

Hans verkliga genombrott kom dock först några år senare, i samband med att Chalmers ville starta ett forskningsinstitut, Institute for Management of Innovation and Technology, IMIT, tillsammans med Handelshögskolan i Stockholm, Lunds Universitet och KTH. Christer Karlsson blev utsedd att leda arbetet, och hade snart många intressenter världen över på tråden.

– Detta var precis vad industrin efterfrågade och allt bara exploderade. Volvo hängde till exempel på direkt och ville ha hjälp med att utveckla ett nytt produktionssystem. En dag när jag satt på mitt kontor hörde man av sig från MIT, Massachusetts Institute for Technology i Boston. De skulle studera hela världens bilindustri och undrade om inte jag och IMIT ville sköta den europeiska delen. I princip ville alla biltillverkare vara med, och jag började resa runt hela jorden.

I tider av ekonomisk kris, detta var i början på 80-talet, utmärkte sig japanska Toyota för sin resurssnåla produktion. Christer Karlsson reste dit för att studera varför det gick så bra.

– Toyota har ett speciellt sätt att tänka. Att aldrig göra något onödigt, aldrig ha någon buffert och bara tillverka på beställning. Jag kom hem och skrev en bok om fenomenet som till och med togs upp i amerikanska kongressen. En doktorand myntade uttrycket ”Lean production” för att beskriva arbetssättet som idag är världsberömt.

Christer Karlsson blev snart ombedd att starta en internationell division av IMIT och denna kom att förläggas till Bryssel. Vid sidan av jobbet som chef vid Institutet för företagsledning, var han även gästprofessor vid universitetet – och så passade han på att träffa sin nuvarande fru.

-Hon hade startat Scandinavian School of Brussels och var rektor när jag 1994 blev erbjuden att komma till Handelshögskolan i Stockholm för att bygga upp ett nytt utbildningsprogram. Men hon tyckte att det var okej och vi flyttade tillbaka till Sverige.

Nu började Christer Karlsson figurera i svensk media.

– Så fort något handlade om bilar blev jag tillfrågad. Det kunde handla om Volvo, Saab eller Fiatkris.

Internationellt sett var han dock mer känd för något helt annat: sina vetenskapliga artiklar.

– Artiklarna är de som räknas när man blir professor. Det är ofta en lång process, det kan ta flera år från det att de skrivs till att de publiceras. Att få en artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift vartannat år är det vanligaste för en professor, men jag har faktiskt lyckats få in en varje år, sammanlagt omkring 50 stycken, bland annat en metodbok i hur man forskar.

I samband med att Handelshögskolan började gå med förlust i början av 2000-talet, nappade Christer Karlsson på ett avgångsvederlag och började se sig om efter andra uppdrag. Erbjudandena var många, men till slut föll valet på Copenhagen Business School. Här trivs han, men efter flera decennier som välrenommerad professor är det många framstående lärosäten som rycker i honom. Så sent som i år har han blivit deltidsprofessor i kinesiska Chengdu där man har byggt upp ett Nordic City of Living & Learning med ett akademiskt institut och där bilindustrin håller på att explodera. Det är till exempel i det här området som det just nu byggs en Volvofabrik.

– Välfärden stiger dramatiskt i Kina, 2010 producerads det 17,2 miljoner bilar här – om tio år ligger siffran enligt beräkningar på det dubbla. Man måste se utvecklingen med egna ögon, kineserna är sådana oerhörda materialister. Volvo kommer att få bygga förlängda bilar med svarta rutor till dem i framtiden. En företagsledare sa till mig för en tid sedan att ”de kommer att hinna ifatt oss”. Jag svarade att ”du märkte inte när de körde förbi”. Nu är det Kina som håller möten om hur man ska hjälpa Europa ur krisen.

Han är inte särskilt oroad över att jobben inom bilindustrin ska flytta till Kina. Däremot tror han att de kinesiska företagen vill åt västerländsk kompetens och verktygen som finns här.

Så kommer vi oundvikligen in på det som Christer Karlsson slutat att uttala sig i media om. Sveriges fordonskris. Eller snarare SAABs och Trollhättans. För på en öppen fråga kan professor Karlsson inte låta bli att redogöra för var han står i ärendet.

– Endast 3-5 år av hela sin livstid har SAAB gått med vinst. Efter att General Motors misslyckats borde en stor biltillverkare ha tagit över. Men istället blev det Spyker Cars, en lyxbilstillverkare som rullar ut en ny bil en gång i månaden. Det sägs ju att alla män drömmer om en egen bilfabrik, och jag tror tyvärr att så var fallet med vd Victor Müller. Nu gör han ett stort nummer så fort han raggar tag på nån miljon, men det står inte i proportion till det faktum att företaget har skulder på två och en halv miljard.

Vem vill äga en SAAB idag? Återförsäljarna tröttnar, privatbilisterna tröttnar, företagen tröttnar, menar Christer Karlsson. När det väl blir konkurs – för det är han övertygad om att det blir, får konkursförvaltaren ta över.

– Kanske lyckas man sälja företaget vidare eller så kommer åtminstone delar av verksamheten finnas kvar. Man kanske ska tillverka delar av bilar istället för hela. SAAB gör till exempel väldigt bra turbomotorer.

Trots snart 67 år fyllda finns det i Christer Karlssons värld inga som helst planer på att gå i pension. Det är i en det närmaste smått förnärmad professor som berättar att han om en månad slutar som deltidsprofessor vid Handels i Stockholm, bara för att svensk arbetslag säger så. Istället riktar han blicken framåt, österut.

– Jag drabbades av prostatacancer för tre år sedan och vet att man inte kan hänga med hur länge som helst. Jag har tänkt att jag ska trappa ned, men det är ändå inte omöjligt att jag börjar pendla till Kina, åtminstone några gånger per år.

Publicerad i Hallandsposten 2011-09-23. Foto: Emma Gustafsson.